Naturliga kemiska kvalitetsproblem i brunnsvatten

Järn, mangan, pH

Höga järn- och manganhalter är relativt vanliga i grundvatten, både från brunnar i jord och från brunnar i berg, men problem med dessa metaller kan vanligen lösas med olika behandlingsmetoder, t.ex. filter. I de fall järn är bundet i organiska komplex kan metallen vara svårare att avlägsna. Många grundvatten medför tekniska problem eftersom de är ledningsangripande, främst beroende på lågt pH (under 6,5) och hög halt av aggressiv kolsyra.

Svavelväte

I många brunnar är svavelväte ett problem. Om svavelväte förekommer luktar dricksvattnet ungefär som ruttna ägg. Lukten är enkel att åtgärda genom avluftning av vattnet. Halten svavelväte som förekommer i brunnsvatten är inte farlig för hälsan.

Natrium och klorid (salt)

Naturligt höga halter av natrium och klorid i områden som ligger under högsta kustlinjen är vanligt förekommande och problemen ökar ofta med ökat uttag av vatten. Natrium ökar risken för högt blodtryck. I de nordiska näringsrekommendationerna från 2004 rekommenderas därför att intaget av natriumklorid (salt) bör minskas till 6 gram per dag för kvinnor och 7 gram per dag för män. En ytterligare minskning till 5 – 6 gram per dag är ett långsiktigt mål. Enligt Livsmedelsverket är intaget av salt i Sverige i storleksordningen 8–10 gram per dag.

Fluorid

Kvalitetsproblem med höga fluoridhalter förekommer främst i bergborrade brunnar. Höga fluoridhalter är svåra att komma tillrätta med. Vid höga halter kan fläckar på tänderna uppkomma och vid mycket höga värden kan fluoriden lagras i benvävnaden. I Livsmedelsverkets råd om dricksvatten finns särskilda rekommendationer för fluorid vid olika halter främst gällande barns konsumtion (enhet – mg/l F):

• < 0,8: Dricksvattnet ger ett begränsat kariesskydd.
• 0,8 – 1,2: Dricksvattnet har kariesförebyggande effekt.
• 1,3 – 1,5: Dricksvattnet har kariesförebyggande effekt. Vattnet bör dock inte ges i större omfattning till barn under ½ års ålder.
• 1,6 – 4,0: Dricksvattnet har kariesförebyggande effekt. Vattnet bör dock endast i begränsad omfattning ges till barn under 1 1/2 års ålder.
• 4,1 – 5,9: Dricksvattnet bör endast i begränsad omfattning ges till barn under 7 år och endast vid enstaka tillfällen till barn under 1 1/2 år.

Överstiger fluoridhalten 6 mg/l finns risk även för vuxna att inlagring i benvävnaden ger skelettskador.

Radon

Problem med höga radonhalter är vanliga. Radon förekommer främst i vatten från bergborrade brunnar, men kan även förekomma i låga halter i vatten från jordbrunnar. Höga radonhalter i grundvatten är vanligare i områden där berggrunden har höga uranhalter, men påträffas även i andra områden. De lokala geologiska förhållandena har avgörande betydelse för radonhalten.

Vatten från borrade brunnar behöver därför analyseras med avseende på radon. Med halter över 1 000 bequerel per liter (Bq/l) är vattnet att betrakta som otjänligt enligt Livsmedelsverkets allmänna råd om dricksvatten.

(Källa: Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning)