Välkommen in i Herminas värld! 

Du står nu på tröskeln till Krusenstiernska gården och det sena 1800-talets värld. När Hermina von Krusenstierna köpte den här fastigheten 1874 var hon en mogen och oberoende kvinna på 50 år. Tre år senare när hon gifte sig, blev maken fastighetsägare och hennes förmyndare.

Hermina växte upp i en tid när de sociala skillnaderna fortfarande var stora i samhället och kvinnors rättigheter och möjligheter begränsades av traditioner och lagstiftning. Hon var nummer fem av Carl Mauritz och Louise von Krusenstiernas sju barn, födda 1819–1831. Av Hermina och hennes systrar förväntades framför allt att de skulle gifta sig – men inte med vem som helst.

Så här beskrivs den unga Hermina av sin yngre syster Ebba: ”Hon var den gladaste av systrarna, mycket bortbjuden, gerna sedd, treflig och språksam, behövde aldrig vara rädd att få sitta på baler. Hon var rättfram, rejäl, praktisk och ekonomisk.”

I början av 1850-talet förälskade sig Hermina i en ung man: August Petersson från Tingby gård utanför Kalmar. De ville gifta sig men Herminas far gick inte med på giftermålet. Augusts familj var förmögen, men de var bönder. Familjen von Krusenstierna var inte lika rika, men eftersom de var adliga hade de ändå en högre ställning i samhället.

Vid den här tiden var alla kvinnor utom änkor omyndiga, så Hermina kunde inte själv bestämma över sin framtid. Ungefär tio år senare, 1863, lagstiftade man i Sverige om att ogifta kvinnor över 25 år skulle bli myndiga. Först 1872 kom en lag om att kvinnor själva fick besluta vem de skulle gifta sig med.

Lagen som gjorde ogifta kvinnor myndiga skulle få betydelse för Hermina. När hon inte fick sin August blev hon i stället en ”hemmadotter” som skötte familjens hushåll och sina gamla föräldrar. Sedan föräldrarna gått bort ville stadens myndigheter överta deras hem för att anlägga Kalmars stadspark där. Som myndig kunde Hermina då processa självständigt mot staden.

Men Hermina förlorade tvisten och köpte i stället Krusenstiernska gården. På sin nya gård utvecklade hon den trädgårdsverksamhet som familjen drivit redan tidigare. Hon blev vad vi idag skulle kalla en småföretagare. Giftermålet med kusinen Philip – som hon själv beskrev som lite udda men väldigt snäll – förändrade hennes ställning, men inte hennes driftiga och praktiska jag. Hermina fick fortsatt bestämma det mesta om gårdens drift och skötsel.

Under slutet av Herminas liv såg världen mycket annorlunda ut mot när hon var ung i mitten av 1800-talet. Olika grupper i samhället hade börjat ställa krav på rättigheter som man aldrig tidigare hade haft. Det hade blivit möjligt för kvinnor att studera och arbeta inom flera yrken som varit reserverade för män. När Hermina dog var debatten om kvinnlig rösträtt högaktuell. År 1921 blev gifta kvinnor äntligen myndiga. Samma år fick alla myndiga kvinnor och män för första gången rösta i det svenska riksdagsvalet.